First letter from Montpellier

For swedish, scroll down a bit.

Montpellier, April 18, 2022

Hello you beautiful. So you’ve now ended up here. These first lines are written to you from the lovely south of France, where I have slowly been settling in since August last year. There is so much I love about this part of the world; the proximity to the sea, the amazing light, the vibrant and cosy alleys, the scent of herbs and lavendel, the markets and cathedrals, the warm breeze through the olive trees, the picteresque stone villages, people’s politeness towards each other, the spontanious and enriching conversations with those you meet on the street… I’m sure you’d love it here too. And then there’s all the cultural history. For the reason of my stay here is the privilege, through an exchange program, to study half a master’s degree in archeology and ancient history in Montpellier.

It was nine years ago, while learning french in the gorgeous roman town of Aix-en-provence that a seed gently started to grow, a quiet wish to one day further my education, or even work within the cultural heritage sector in situ. The infatuation with the southern french mountains, the olive groves and the monuments from antiquity had then blossomed nearly a year, since a longer ride from Denmark to the Mediterranean on my heavily packed, three-geared lady´s bicycle. As my partner at the time lived here, shorter and longer periods the following years were spent in Bourgogne and the valleys between the rivers Rhône and Saône. We often visited museums and fantastic archaeological sites, ranging from a cave with paintings from the paleolithic, to celtic oppida and roman cities. Today, I´m very grateful for having seen all these places, not only for the memories themselves, but also as it has facilitated current studies.

After that relationship was resolved, I was rather hesitant whether to continue visiting France on my own, but decided to give it a try. So, the first summer was spent hiking a section of a difficult mountain trail through the french Pyrenees, and the following two summers I followed an even harder, yet breathtakingly beautiful trail across the french alpes, from a village south of Lac Léman down to the Mediterranean. If you like, you can hear more about these wonderful mountains in future texts. I´m still very fond of the forests in Småland, the proximity to my friends and family, as well as the museum work I´m so fortunate to be part of. However, after a separation that was very tough because children were involved, I felt a longing for fresh air. And then, that seed was re-planted. Perhaps it turned into an almond tree.

Thank you for listening so far. Further below are a few photographs from the amazing antiquity museums in Arles and Nîmes (Musée departemental Arles Antique and Musée Romanité respectively). The difficulties and challenges that comes with living in two different countries, adapting to systems which are unlike your own along with studying in a language you are still learning have certainly been immense, yet I´m very grateful for being here. Grateful for everything that´s been educational, as well as the support and aid so many, both close ones and those you do not yet know have provided along the way. It is a true privilege to learn about the lives people around the Mediterranean were experiencing thousands of years ago; their joys and sorrows, their arts and crafts, their travels and everyday life. People who were migrating, trading, invading, colonized, experiencing oppression, living together, writing about one another, harvesting crops, building cities and making olive oil. Hopefully their knowledge and experiences may still be of great value to us living today.

I hope you, who are reading this are feeling as well as you possibly can.

Warm hugs from Sarah

P.S. I forgot to mention - the chocolate down here is heavenly.

Montpellier, 18 april 2022

Hej fina du som sökt dig hit. Dessa första rader skriver jag till dig från ljuvliga Sydfrankrike, där jag sakteliga har fått bo in mig sedan augusti förra året. Det finns så mycket som jag tycker om i den här delen av världen; närheten till havet, det fantastiska ljuset, alla mysiga små gränder, doften av örter och lavendel, marknaderna, katedralerna, den ljumma brisen genom olivträden, de pittoreska stenbyarna, artigheten människor sinsemellan, alla okonstlade och berikande samtal med de en möter på gatan… Du skulle säkert också tycka om det här. Och så all kulturhistoria. Ty anledningen till min vistelse är förmånen att, via utbytesstudier läsa halva masterutbildningen i arkeologi och antik historia vid ett universitet i Montpellier.

Det var för nio år sedan, under franskastudier i den vackra romarstaden Aix-en-provence som ett frö försiktigt började gro, en tyst önskan om att en dag få fortsätta läsa eller arbeta med kulturarvsfrågor på plats. Förälskelsen till de sydfranska bergen, olivlundarna och de antika monumenten hade då blommat i närmre ett år, sedan en längre färd från Danmark till Medelhavet på min tungt packade, treväxlade gamla damcykel. Då min dåvarande partner bodde här nere, så kom mycket tid under följande år att spenderas i Bourgogne och i dalarna mellan floderna Rhône och Saône. Vi besökte då ofta museum och fantastiska arkeologiska platser, allt ifrån paleolitiska grottmålningar till keltiska oppida och romerska städer. Förutom minnena i sig så är jag väldigt tacksam att under de åren ha fått se så mycket, då det underlättat nuvarande studier.

Efter att den relationen löstes upp så kände jag mig tveksam att fortsätta besöka Frankrike på egen hand, men bestämde mig för att prova. Första sommaren vandrades således en etapp av en svår bergsled genom de franska Pyrenéerna, och följande två somrar följdes en ännu svårare, men ack så vacker led genom de franska alperna från en by strax söder om Lac Léman ner till Medelhavet. Om du vill så kan du få höra mer om dessa vidunderliga berg i kommande texter. Jag tycker fortfarande så mycket om de småländska skogarna, närheten till vänner och familj, liksom arbetet vid museet som är en ynnest att få vara del av. Dock så kände jag, efter ett uppbrott som var väldigt tufft då det var barn inblandade, en längtan efter ny luft under vingarna. Och då plockades det där fröet fram igen. Kanske blev det ett mandelträd.

Tack för att du lyssnat så här långt. Nedan följer några bilder från de fantastiska antikmuseerna i Arles och Nîmes (Musée departemental Arles Antique respektive Musée Romanité). Ty trots svårigheterna och utmaningarna som följer med att bo i olika länder, att anpassa sig till system som är olikt ens eget, liksom att studera på ett språk en fortfarande lär sig, så är jag så tacksam att få vara här. Tacksam för allt det lärorika, all hjälpsamhet och all stöttning som så många, nära såväl som de en ännu inte lärt känna givit längs vägen. Det är ett privilegium att få lära sig om de liv som människor runt Medelhavet fick uppleva för flera tusen år sedan; deras sorger och glädjeämnen, deras konstnärlighet och hantverk, deras resor och vardagsbestyr. Människor som migrerat, handlat, invaderat, kolonialiserats, förtryckts, levt tillsammans, skrivit om varandra, odlat, byggt städer och pressat olivolja. Förhoppningsvis kan de lära oss mycket än idag.  

Hoppas att du som läser mår så väl som möjligt.

Varm kram från Sarah

P.S. Glömde nämna- chokladen här nere är gudomlig.